25 augusti 2010

Vår prins


They say memories are golden.
Well, maybe that is true.
I never wanted memories
I only wanted you.

A million times I needed you,
A million times I cried.
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
No one could ever fill.

If tears could build a stairway,
And heartache make a lane.
I'd walk the path to heaven,
And bring you home again.

Our family chain is broken,
And nothing seems the same.
But as God calls us one by one,
The chain will link again.

Author Unknown





18 augusti 2010

Zigge förgiftad???

Vår värld har rasat och jag har svårt att formulera mig.

Det vi vill höra med er alla som var runt Bjerke-banan är om ni hört om det finns hundar som blivit sjuka? Sänkt allmäntillstånd, svårt med andningen eller till och med värre…

Varför frågar jag det???

På kvällen i lördags så hade Zigge svart avföring, med andra ord levrat blod. Detta höll i sig även under söndagen men i övrigt tyckte vi att han verkade okej, ja lite trött men vem är inte det efter 150 mil fram och tillbaka.

Men det första som jag skulle göra måndag morgon var att ringa till veterinären och boka tid, för svart avföring är inte bra under några omständigheter. Samtidigt som jag sitter och pratar med sköterskan på kliniken så ringer Ronny och berättar att Zigge blivit sämre, har tappat all färg i slemhinnorna i munnen – nu är det bråttom!!!

När jag äntligen pratar med Ronny efter att de varit till veterinären så står det klart att symtomen tyder på Hemolytisk anemi, men, och här är det som gör det så konstigt, veterinären kan inte få ihop dessa symtom som är lika med hemolytisk anemi med den svarta avföringen för det tyder mer på en förgiftning.

Vi vet ju alla att vi inte ständigt kan ha koll på allt de nosar och smakar på när vi är ute och tidsmässigt så vill veterinären ha det till att om det är en förgiftning så är det något han har fått i sig när vi promenerade runt Bjerke… Kan vara råttgift, kan vara något annat…

Nu står han på en starkt, starkt dos kortison och på fredag eftermiddag vet vi om han över huvud taget kommer att överleva. Allt hänger på om hans kropp kan producera nya röda blodkroppar.

Innan någon frågar så är svaret att; Ja han är hemma med oss, han försöker på bästa staffordvis vara energisk och stark, men det är bara hans vilja.

Det enda vi kan tänka på förutom Zigge är om det kan finnas andra stackars hundar som kanske fått i sig något som funnits kring banan, något som inte ska ha funnits där men hamnat där ändå.

För oss är det endast hoppet som existerar, inget annat just nu. Samtidigt som jag vill att det ska bli fredag så att vi får veta så vill jag inte att det ska bli fredag då jag är rädd för vad provsvaret blir.

Var rädda om varandra, ta hand om varandra!!!


//Anne-Lie & Ronny

Uppdatering...

Hade tänkt sätta mig för att göra en massa uppdateringar här på bloggen, men på grund av de omständigheter som nu råder så blir det vid ett senare tillfälle...