Det är nog så här vi alla minns mitt hjärta, nära till skratt och kameran redo...
Inser nu att hela förra året levde jag som i ett töcken, nu kommer saknaden och ensamheten...
Sedan mina små prinsar, så vackra...
Men jag får inte vara egoist, dessa små gossar ska inte gömmas undan, de ska få blomma ut och bli så bra som de har förutsättningar till...
Lacky bor nu med Zigges dotter i Oslo och Sparky bor hos en familj i Småland...
Den enda jag egoistiskt behåller hemma är älskade Ida, utan henne kan jag faktiskt lika gärna ge upp, måtte hon orka med den tossiga Mamman...
Kram på er alla, ni betyder mycket för mig!
- Anne-Lie using BlogPress from my iPhone
