För två år sedan gjorde jag det vi hade gjort några gånger tidigare, satt i Bobilen på väg till Trosa. Det var alltid vår premiärtur för året, alltid med massa gott att äta och dricka och med förhoppning om vackert väder. Saknar den goda chokladen från Marsipangården därnere!
Det sägs ju att livet går vidare, jag och Ida håller som bäst på att hitta vår nya stig. Visst snubblar jag till lite nu och då, men jag har den underbaraste familj som stöttar mig, fortfarande... För det är nu först den där ensamheten dykt upp, hoppas verkligen ingen ska behöva träffa på den.
Kram på er och Glad Påsk!!!
- Anne-Lie using BlogPress from my iPhone
